Dhaki och en överhettad tjej
Kategori: Allmänt
Igår tog vi på första metron tidigt på morgonen, för att vid kliniken sätta oss i minibussen och påbörja en guppig färd ut till IIMC:s klinik på landsbygden. Först vågade jag inte sova trots att jag var jättetrött, för jag var rädd för att finna mig själv på golvet eftersom det förstås inte finns säkerhetsbälten i bussen. Stötdämpare finns inte heller, så bakändan av bussen hoppade upp och ner av minsta lilla ojämnhet på vägytan. Jag är ändå ganska skicklig på att somna, så det tog inte länge förrän jag flydde den indiska vardagen för en stund när ögonlocken tungt gled ner.
När jag vaknade hade bussen stannat för en frukostpaus. Vi blev bjudna på jättegott indiskt bröd och en starkt kryddad linsröra i en lokal liten gaturestaurang:
Tuuli och Dhakis klinikchef äter indisk frukost
Väl framme jobbade jag med ett tre indiska sjuksköterskor, medan Terhi och Tuuli mätte blodtryck. Jag gav injektioner och putsade hud.
Alltid lär man sig någonting. Idag lärde jag mig hur det känns om man börjar få de första symptomen på värmeslag. Det var 38 grader ute, minst lika varmt inne. Det känns alltid som nästan 10 grader varmare här... Jag märkte att jag började må sämre och sämre, till slut kände jag mig för svag för att ge injektioner. Rummet var trångt med unken luft och där befann sig upp till 10 patienter på en gång. När jag märkte att takfläkten var avstäng började jag må ännu mer illa. Till slut var det enda som hjälpte att gå och vila till ett lite svalare rum med många takfläktar. Då märkte jag att jag nästan slutat svettas också (=inte bra för kroppsvärmen avdunstar inte). Måste medge att då slog nog hemlängtan till lite grann, speciellt när jag insåg att jag endast hade 0,5 l vatten kvar och vi befann oss långt ute på landsbygden...
Illamåendet och svagheten gick över, m.hj.a. vila under bilfärden tillbaka, kall coca cola och vatten väl framme och när jag fick i mig lite energi. På kvällen hade vi en lektion i begali, men måste medge att min koncentration inte var på topp efter en lång och tung dag. Det var en riktigt klassisk lektion, läraren skrev på tavlan och vi skrev av.
Nu ska vi snart traska iväg och påbörja en ny arbetsdag. Igår kom vi hem först tiotiden på kvällen, så jag hoppas vi har en lite kortare dag framför oss idag. Ha det så bra allihopa!
/Julia
